Tingens moral

Ett vapen pockar på att användas, sägs det. Varje ting har ett budskap. Det vill något. Det här är inte något mystiskt. Ett tillverkat ting, en artefakt, har alltid blivit till genom mänskliga avsikter. Till exempel för skjuta. Förresten finns det ett slags pistol som har ett ovanligt tydligt budskap. Det heter Parabellum. Det är som bekant latin och betyder ”förbered krig”. Konstig benämning. Men i själva verket är det ena ledet i ett ordstäv: ”Om du vill fred, så förbered krig” (si vis pacem, para bellum). Jag tycker det är ett ganska falskt budskap. Pistolens enkla budskap är ju ändå: skjut med mig!

Tingen omkring oss vill oss något. Ofta är budskapet av moraliskt slag. Eller det har åtminstone något att säga oss om hur vi skall leva våra liv. Etiken sitter i väggarna. Därför menar jag att arkitekter har ett stort ansvar. De ställer upp ramarna för vårt vardagsliv och vårt arbetsliv. Och det handlar om mycket fasta ramar med följder på riktigt lång sikt.

Sjukhusmiljöer talar sina tydliga budskap. En god vän till mig vårdades en tid på en psykiatrisk klinik. När jag besökte honom visade han på rummen. –Se här, breda dörrar och inga trösklar. Det är för att man skall kunna rulla sängar och bårar. Men här rullas aldrig några sängar eller bårar. Jag tyckte han hade rätt. Antagligen berodde det på att man ville efterlikna det ”riktiga” somatiska sjukhuset med dess höga status.

En intressant pryl är stetoskopet. Med det kan en läkare förbinda sig med patientens kropp och lyssna in i den. Jag lyssnar in i dig, säger stetoskopet. Det är nog ett trös­te­rikt budskap. Men det är också påträngande.

Vi ger innebörd och betydelse åt tingen. Sedan styr de oss. Det påminner mig om Marx. Som jag tolkar Marx´ säger han att det bör vara så att människan skapar ting och lägger sin kraft och fantasi i dem, och när hon sedan tar dem i bruk utvecklas hon och får nya behov och skapar nya ting, och på så sätt utvecklas människan i en ständig växelverkan med naturen. Men enligt Marx bryts detta fruktbara samspel mellan människan och naturen genom att det hon tillverkat, varan, tas ifrån henne, och i stället får hon en usel lön som ersättning. Det är som när vi skördar honungen och ger bina sockervatten som ersättning.

Det brukar sägas att Marx fått tanken från Ludwig Feuerbach. Feuerbach förklarade religionen som en mänskliga projektion. Vi projicerar våra farhågor och förhopp­ning­ar på en gud. Sedan fruktar och vi den gud vi själva har skapat. För mig rymmer det en gnutta sanning. Vi vränger till en gudsbild, och sedan blir vi slavar under den. Så uppstår kanske fundamentalismen. Vi har rimligen ett ansvar för att vår gudsbild är autentisk, att den är ödmjuk och öppen. Vi har förstås också ett ansvar för alla de ting vi skapar och för de budskap vi förser dem med. Moralen är inkarnerad. Den sitter i ting och byggnader och institutioner.