SAKNAS DET DIRIGENT?

”Dirigent saknas” – det är titeln på en mycket uppmärksammad rapport från Äldrecentrum (2001:6) Av Ulla Gurner. Den handlar om bristen på samordning i omsorgen om äldre mellan slutenvård, öppenvård, äldreomsorg och informell omsorg. Där skulle alltså behövts en dirigent. Det är säkert sant.

Vad gör en dirigent? Jag vet litet om det eftersom jag spelar i en amatörorkester. Ja, faktiskt i två orkestrar. Dirigenten samordnar, inspirerar, kritiserar och uppmuntrar. Men litet tillspetsat skulle man kunna säga att orkestern med sin dirigent är den sista arenan i ett demokratiskt samhälle där vi faktiskt accepterar en diktator. Det skall förstås vara en snäll och förstående diktator. I den lilla orkestern behövs egentligen inte en dirigent. Tänk dig en stråkkvartett som dirigeras… Nej, där behövs bara att någon nickar igång, och sedan känner man tillsammans tempo och fraseringar.

Det måste vara en härlig upplevelse av makt att dirigera. Jag tänker på Mr Kaplan i USA. Han ägde och arbetade med något slags ekonomiskt nyhetsbrev. På det tjänade han mycket pengar. En gång kom han att lyssna på ett framförande av Mahlers så kallade uppståndelsesymfoni. Den grep honom starkt och han började drömma om att få dirigera den. Kaplan kunde inte dirigera. Men han hade råd att hyra en professionell dirigent som lärde honom. Dessutom, han hade råd att hyra en stor orkester (jag tror till och med att det var Chicago Symphony Orchestra) för att en enda gång få dirigera Mahlers symfoni. Det gick mycket bra. Idag far han världen runt och dirigerar just denna enda symfoni och håller seminarier kring den. Det är en rätt otrolig historia.

En dirigent måste kunna ge goda råd åt en mängd musiker på olika instrument. En gång samtalade jag med Leif Segerstam om detta. Han ansåg att en dirigent måste behärska just ett stråkinstrument (han är själv violinist och utbildad vid Sibeliusakademin och vid Juilliard, och han har dirigerat de flesta stora orkestrar). Men det finns ju också dirigenter med annan bakgrund. Sixten Eckerberg till exempel var pianist. Anthony Halstead spelar horn. Men ändå. Dirigenten måste kunna grundhantverket. Kan en Mr Kaplan själv spela – och i så fall på vilken nivå?

Idag är det ganska vanligt i vårdens och skolans värld att ledaren inte själv behärskar professionerna. Verksamheten leds av ekonomer eller socionomer eller vad vet jag allt. Det är inte bra, enligt min mening. Vi underordnade professionella har inte riktigt tilltro och respekt för den som själv inte kan hantverket. Men saken har ju två sidor. Vi vill dels ha en bra ledare och administratör, och dels vill vi ha en som kan det vanliga jobbet. Sällan får vi en person som är bra på bådadera.

Vårdens olika yrkesetiker – läkarens, sjuksköterskans, terapeutens, gymnastens – är speciella. De bryter sig ofta mot vårdadministratörens värderingar. Administratören har ett mandat som ytterst är demokratiskt. Det måste ibland göras hårdhänta prioriteringar, och de kan vara lättare att göra för den som står litet på sidan om den kliniska verkligheten och de personliga patientrelationerna. Kanske att en pensionerad arméofficer kan göra det bättre än en läkare eller sjuksköterska. (Bäst att påpeka att jag nu inte är ute efter militären Jan Björklund och hand skolpolitik, även om den ofta ifrågasätts av verksamma lärare). Men en dirigent som aldrig själv har spelat ett instrument kan nog inte riktigt förstå hantverket, och kan inte ge särskilt goda råd åt musikerna.